Somewhere over the rainbow.
Måndagen var ingen vanlig måndag. Jag och mina ensamblekamrater var med på en Välgörenhetsgala riktad mot aids. Helt galet kul faktiskt! En del kändisar var på plats och var med och bidrog till den trevliga kvällen.
Kändisar som:
Vi tog oss ner till källaren där vi vi skulle byta om och göra oss fina. I omklädningsrummet sitter Nina Pressing och blir stylad av en stylelist. Vi började redan där småprata med henne och hon ställde frågor och var jättetrevlig och framåt.
Som avslutning på hela showen skulle alla artister och alla som varit med i föreställningen sjunga en låt tillsammans, "The way old friends do"med ABBA. Och nu var det så att Nina inte kunde den här låten, så vi var tvungna att sjunga för henne allihop så hon kunde lära sig den. Det var lite speciellt.
Plötsligt var showen igång och vi alla stod backstage, nervösa som få. Vi var det sista numret i första akten. När det inte var vår tur så stod vi antingen precis bakom, bland alla andra, eller så satt vi och fikade och tittade på en skärm som visade scenen. På det sättet kunde vi se hela föreställningen utan att sitta i publiken.
Artisterna kom utspringande mellan varje nummer, i stress att byta kläder till deras nästa nummer eller liknande. Det var kul att vara där då, för man fick prata lite med några av dem osv.
Allt gick snabbt och snart var det vår tur. Vi stod bakom skynket och skakade av nervositet. Moto Boy var före oss, han sjöng två helt fantastiska låtar. Jag hade aldrig hört honom förut, och jag blev verkligen tagen av hans musik.
Plötsligt stod vi där, bländade av ljuset, men ändå så redo vi kunde bli. Vi sjöng "Somewhere over the rainbow" fyrtstämmigt. Det gick bra, men det kändes som vi stod för långt ifrån mikrofonerna, så det lät nog ganska svagt.
Men vi fick beröm efteråt, så antagligen så lät det inte så illa.
Rednex var sist ut, men fyra låtar att sjunga. Under tiden stod vi bakom skynket och dansade, hoppade och sjöng tillsammans med alla som medverkade. Galet kul. När alla sedan kom ut och sjöng avslutningslåten, så stod jag precis intill Rednex som typ hängde över mig.
Galet kul och trevlig kväll. Och japp, även om det inte var några jättekändisar med, så var det ganska häftigt att träffa dem och prata med en del av dem!
Näpp, nu är det mat som gäller !
So long.
Kändisar som:
- Nina Pressing, musikalartist. Hade huvudrollerna i t.ex. Cats och Grease.
- Rednex
- Thomas Tegler, vår lärare !
- Pay TV
- Therese Andersson, känd från förra årets melodifestival.
- Moto Boy
- Carina Lidbom, (känd som Sunes mamma)
- Andrés Esteche
- Mia Karlsson
- Emil Sigfridsson ( känd från Fame Factory)
- Dan Kradell
- Annette Bjärlestam
- Erika Nordahl
- RENT ensamblekör
- Tjej-ensamble Latinskolan ( Vi )
- Och övriga
Vi tog oss ner till källaren där vi vi skulle byta om och göra oss fina. I omklädningsrummet sitter Nina Pressing och blir stylad av en stylelist. Vi började redan där småprata med henne och hon ställde frågor och var jättetrevlig och framåt.
Som avslutning på hela showen skulle alla artister och alla som varit med i föreställningen sjunga en låt tillsammans, "The way old friends do"med ABBA. Och nu var det så att Nina inte kunde den här låten, så vi var tvungna att sjunga för henne allihop så hon kunde lära sig den. Det var lite speciellt.
Plötsligt var showen igång och vi alla stod backstage, nervösa som få. Vi var det sista numret i första akten. När det inte var vår tur så stod vi antingen precis bakom, bland alla andra, eller så satt vi och fikade och tittade på en skärm som visade scenen. På det sättet kunde vi se hela föreställningen utan att sitta i publiken.
Artisterna kom utspringande mellan varje nummer, i stress att byta kläder till deras nästa nummer eller liknande. Det var kul att vara där då, för man fick prata lite med några av dem osv.
Allt gick snabbt och snart var det vår tur. Vi stod bakom skynket och skakade av nervositet. Moto Boy var före oss, han sjöng två helt fantastiska låtar. Jag hade aldrig hört honom förut, och jag blev verkligen tagen av hans musik.
Plötsligt stod vi där, bländade av ljuset, men ändå så redo vi kunde bli. Vi sjöng "Somewhere over the rainbow" fyrtstämmigt. Det gick bra, men det kändes som vi stod för långt ifrån mikrofonerna, så det lät nog ganska svagt.
Men vi fick beröm efteråt, så antagligen så lät det inte så illa.
Rednex var sist ut, men fyra låtar att sjunga. Under tiden stod vi bakom skynket och dansade, hoppade och sjöng tillsammans med alla som medverkade. Galet kul. När alla sedan kom ut och sjöng avslutningslåten, så stod jag precis intill Rednex som typ hängde över mig.
Galet kul och trevlig kväll. Och japp, även om det inte var några jättekändisar med, så var det ganska häftigt att träffa dem och prata med en del av dem!
Näpp, nu är det mat som gäller !
So long.
